Från Adams tid vi komna är
så säger Skriften som oss lär

Att vörda det som är oss kärt
att älska dem som oss har närt

Den förste som här äras bör
så långt vi känner, här ni hör

Hans namn Per Persson Karvonen
fanns till, ja femtonhundra re'n.

I Kärsämäki där var hans hem
han lämna den för fienden

Ej Österbotten längre var
den plats där trygghet nog fanns kvar

Ty från Karelen kom ett hot
i form av ryssar, som var stort

Med sina kära flytta' han
till Tornedalens trygga famn

Och där vid Torneälvens strand
vid Anttis by den plats han fann

Med sina kära slog han rot
och släktet det har blivit stort

Han många släktnamn grundat har
ty bland de första han i hand blivit stort

Förut fanns endast sameland
nu går vi alla hand i hand

Ett namn som många av oss bär
jag särskilt nämna bör väl här

Ja, namnet som oss samlat har
kom till på sjuttonhundratal

När nämndemannen Eriks son
blev husbonde på Kauppigår'n

I Alkkula den gården fanns
och enda dottern, hon blev hans

Ej tycktes dottern vara nog
ty hennes namn han också tog

Sen flytta han med hus och hem
till Kangos, köpte Nykäänäns

Han grunda' Kauppigården där
ja, många sen det namnet bär

Ty gårdens namn ju ofta var
det släktnamn som sen alla bar

Från Kauppis Rova kommen är
Johan Eriks son blev kär

I Rova norr om Kangos by
där blev hans Ella gårdens fru

Nu har vi närmat oss den tid
där egna minnen snart tar vid

Ja, artonhundrafyrtiosex det var
då föddes våran farmors farfar

I Nuuksujärvi by då fanns
en flicka som vi vet blev hans

För Johan fick sin Britta kär
ja, kanske därför vi är alla här

Det var år artonhundrasjuttitre
när utav detta par blev tre

En gosse då såg dagens ljus
han ensam fyllt har detta hus

Ja, Levi för oss alla är
det namn som samlat har oss här

För dem som minns hans kära fru
behövs ej ord, de minns ännu

Den värme som hon alla gav
hos många ännu lever kvar

Maria lärde barnen så
giv av ditt hjärta till de små

Ty lyckan följer dessa spår
den som av hjärtat ger, den får

Jag hylla vill nu detta par
som alla vi gemensamt har

Vi höjer våra glas för dem
förlåtelsen i himmelen
vi säkert får för denna tår
för dem utbringar vi vår skål

                           Text: Lars Kauppi